En kvinna hade ockuperat två säten på bussen, och när en ung man försökte sätta sig på ett av dem började en riktig skandal 😲😥
Förort. Morgon. Stadsdelscentrum.
Bussen var fullpackad till bristningsgränsen. Luften var som i en bastu, inte en ledig plats.
Jag steg på vid hållplatsen bredvid den gamla butiken och såg ett ledigt fönstersäte. På sätet bredvid satt en cirka femtioårig, korpulent kvinna med sminkade läppar, och i knät höll hon en stor plastpåse. Bredvid henne – ledigt.
En kvinna hade ockuperat två säten på bussen, och när en ung man försökte sätta sig på ett av dem började bråket.
Jag lutade mig fram och frågade artigt:
— Ursäkta, är det ledigt här?
Kvinnan grimaserade som om jag bett henne sälja sin själ:
— Sätet är upptaget!
— Och vem sitter där?
Hon gjorde en avvärjande handrörelse, som om hon skulle vifta bort en fluga:
— Det är inte din sak. Jag vill lägga min väska där!
Folk började titta på varandra, och jag blev mållös. Vilken rätt tar hon sig egentligen?
Jag satte mig ner. Utan ett ord. Försiktigt. Jag trängde mig inte på och rörde henne inte. Jag satte mig bara på det lediga sätet.
En kvinna hade ockuperat två säten på bussen, och när en ung man försökte sätta sig på ett av dem började bråket.
Och sen började det:
— Vad håller du på med, din ohyfsade buse?! Jag sa ju att sätet är upptaget!
— Här sitter ingen och det ligger inga saker där. Ser du inte att det inte ens finns plats att stå på? — svarade jag lugnt.
— Jag vill inte att du sitter bredvid mig! Jag har köpt biljett, JAG HAR RÄTT!
— Javisst? Har du köpt två biljetter?
Hon tvekade. En sekund. Sen skrek hon högt så att hela bussen hörde:
— Det är inte din sak! Kliv av, din idiot!
Bakifrån hördes en röst:
— Fru, har ni ingen skam alls…
En kvinna hade ockuperat två säten på bussen, och när en ung man försökte sätta sig på ett av dem började bråket.
— Lägg dig inte i! — skrek hon. — Jag vill sitta ensam!
Men sen hände något oväntat, och kvinnan reste sig och klev av bussen… inte vid sin hållplats.
Konduktören kom. Självsäker, med hållningen hos någon som är van vid att ta itu med bråk.
— Vad pågår här?
Kvinnan började gnälla:
— Han satte sig bredvid mig! Jag sa till honom att han inte fick! Det är jobbigt för mig! Hela resan satt jag ensam!
Konduktören, bestämd:
— Visa biljetten.
— Varför?
En kvinna hade ockuperat två säten på bussen, och när en ung man försökte sätta sig på ett av dem började bråket.
— För att med bara en biljett har du rätt till ett säte. Folk står i gången.
Kvinnan började rota i sin väska, tog fram en biljett. Bara en. Standard.
— Inga problem, — sa konduktören. — Herrn får sitta kvar. Om du vill åka ensam får du betala för två platser eller kliva av. Taxi – det är din rättighet.
— Jag kommer att klaga! — skrek kvinnan.
— Gör det. Tills dess – följer vi reglerna.
Det blev liv i bussen:
— Precis så!
— Vi har fått nog av sådana människor!
— Respekt måste vara ömsesidig!
En gammal man längst bak mumlade:
— Inte högt blodtryck… utan högt nervtryck.
Kvinnan hoppade upp, pressade påsen som en kulskyddsväst mot sig och gick demonstrativt ut i gången. Hon tittade ut genom fönstret och andades tungt. Sätet var ledigt.
Jag flyttade mig inte. Jag fortsatte bara åka. Utanför susade träd och stolpar förbi. Folk lugnade sig. Vissa slumrade, andra viskade.
Och jag tänkte: Märkligt – så mycket plats runt omkring oss, och ändå så lite respekt.
Om du gillade historien, glöm inte att dela den med dina vänner! Tillsammans kan vi sprida känsla och inspiration vidare.